BENIGHTED

Heljarför Heljarför Till helvetets sal genom dödsdimmans dal Mitt blod rinner till ett brinnande hav I avgrundens dunkel jag höjer mitt skri Och lämnar så livet för dödens grav De mörka korparnas vingar jag bär På min färd till himmelens rike Där jag den svarta pesten skall sprida Och sen lyssna till de fallnas klagan Ty deras tårar skall falla som höstens regn Och deras sånger sjungas till stråkspelssorg Till helvetets sal genom dödsdimmans dal Jag lämnar så livet för dödens grav Genom den dunkla och lövtomma skogen Jag vandrar med hat i mitt sinne För att i graven till slut läggas död Och sova till den andlösa tystnadens evighet På gravgårdarnas ödsliga ställen Människor tårar fäller till klagosång Men låt min grav på kullen där Stå för evigt ensam och vittra bort av tidens tand Till helvetets sal genom dödsdimmans dal Mitt blod rinner till ett brinnande hav I avgrundens dunkel jag höjer mitt skri Och lämnar så livet för dödens grav De mörka korparnas vingar jag bär På min färd till himmelens rike Där jag den svarta pesten skall sprida Och sen lyssna till de fallnas klagan __________ The Dying Age As the age grow old and the faith turns Within the lands, forged by fire Upon the throne of Oden The gods now silently whispers of the coming of a new age Silent sea mourning Losing its old belief My strength weakens War has taken its toll I draw the silver And strikes blank Silent sea mourning Losing its old belief Fall of darkness, the world downfall Until all life has fled The reign upon the halls Shall be ours As the age grow old and the faith turns Within the lands, forged by fire Upon the throne of Oden The gods now silently whispers Of the coming of a new age __________ Into The Sea Of Nothing Into the dark, submit to the apathy Emptiness arise, from the black subconsious Hatefully I spit towards mankind All gods and humans numbered I crush the lands, plunge into the sea Where all life drown and the earth burns Oh mankind tell me Why are all your ages empty? Into the sea of nothing Into the sea of nothing Into the dark, submit to the apathy Emptiness arise, from the black subconsious Hatefully I spit towards mankind All gods and humans numbered I crush the lands, plunge into the sea Where all life drown and the earth burns Oh mankind tell me Why are all your ages empty? Avgrundshjärta Like Draperies Of Night Itself Like draperies of night itself clad in a veil of unwanted sorrow Thorns ripped through the blankets furled the winds in a magic creation brought back by war against itself Day passings shaded beneath Forgotten weapons re-furnished The night is unwanting Your thorns in my bleeding crown me falsely once again Thoughts and shattered dreams layed down the law within How can you veil the night with your sickness and let it speak your sorrow through waves beyond your thoughts Voice of darkness from within blessed me from anything real so much silence in the shadows within Voice of inhuman isolation hover through the air furling in a wave like draperies of night itself At least I never veiled the night with my human sickness nor gave it voice for my darkness within Im poisoned to believe in the antidote of my tongue Tasting something else Like draperies of night itself __________ Avgrundshjärta I nattens svarta helvete Där dödens lie oss skördar Sänk mig ner i intets svalg liv eller död, saknar mening Alla tankar dör, allt hopp försvinner Världar krossas i tanke och öga När smärtan är som svårast, i spegeln du ser Här är döden ingen hemlighet mer Ta mig till ditt rike, ditt svarta hav Tankar förgiftar viljan att känna Låt mörkret flöda, ingen tanke kvar Tomt och evigt dött, här föds inga nya - liv! Kom död! __________ Vibration Of My Thoughts The vibration of my thoughts dance within the blade held against my skin to procreate myself cut and release the blood which has boiled for so long only from that sound beneath I vibrate, feel and believe The strengthful throw of a sun within my eyes across the sky lost and washed away in the sea on the other side wherein I drowned as mortal fools and left the sense of spirits to forgive the miracle of answer and die within this hour I strangled the access of breath and forgot the kingdom of will and power I slit my wrists and lost control of my hands as they fell with the blood I released I was given spirits that shine but I blackened them and summoned up the fortification of my beloved solitude I hate these trees standing as the watchers of the universal wall at the gate of my mischief Everything dies everything fades away nothing remains my world decays